Anna.
Annas födelsedagsfest igår. Lyckad, trots allt. :) Hihi. Önskar dig all lycka. Det vet du.
Vill beskriva det med ord. Men det finns inga ord. Tårar, fast ändå inte. Det kanske är jag som är känslig. Men ska man acceptera vad som helst? Bara le, gå vidare och accpetera? Är de så jag ska leva? Då är jag hellre ensam, helt ensam i intet.
Åker i alla fall till Stockholm ikväll, det ska blii rooligt. Måste aktivera oss bara. Det löser sig. Behöver komma bort. Egentligen behöver jag kanske vara ensam, helt ensam. Men det orkar jag inte. Anna, I need you.
Hepp. Hepp.
Kommentarer:
Trackback