Under Charlottes underligheter.

Annas födelsedagsfest igår. Lyckad, trots allt. :) Hihi. Önskar dig all lycka. Det vet du.

Vill beskriva det med ord. Men det finns inga ord. Tårar, fast ändå inte. Det kanske är jag som är känslig. Men ska man acceptera vad som helst? Bara le, gå vidare och accpetera? Är de så jag ska leva? Då är jag hellre ensam, helt ensam i intet.

Åker i alla fall till Stockholm ikväll, det ska blii rooligt. Måste aktivera oss bara. Det löser sig. Behöver komma bort. Egentligen behöver jag kanske vara ensam, helt ensam. Men det orkar jag inte. Anna, I need you.

Hepp. Hepp.

Väntan på svar på tentan. U eller G. Va fan, orka tänka. Orka ens bry sig. Kan ju andå inte påverka, den är ju redan skriven så..

Imorn är Annas födelsedagsfest! Som vi har längtat. :) Sen bär det av till Stockholm. Värsta skoj, inte varit där på hur länge som helst. Grönan here we come. Å Anna vill inte följa me mig in i Spökhuset. De som är värsta kul! :P

Det känns som om tjatet är i mitt huvud hela tiden. Jag får inte vara i fred. Behöver inte allt. Det räcker nu. Låt mig va. Låt mig va. Men vad ska jag säga.. Ja, ja vet inte.

*förälskad* Olyckligt? Eller?

Hepp. Hepp.

Nu kommer den. Det känns i hjärtat å i magen. Ska skriva om tentan från i våras i morgon. Huh, va hemskt. Jag är rädd att misslyckas igen. Typiskt. Har aldrig misslyckats i hela mitt liv när det gäller skola å shit. Men nu, huh. Jag vill inte. Men ah, måste vara positiv, jag vet att jag kan. Men när det gäller människor är jag mer en praktiker. Eller vad man ska säga. Möten med människor går inte att beskrivas med ord. Så är det bara. Svårt.

På något sätt är jag ändå lyckligt. Sommaren har gett mig så oerhört mycket. Mycket uppskattning av människor, både på jobbet å privat. Jag har insett vad som är viktigt för mig.

Bella, du flyttar till Umeå, snart.  Men vad gör avstånd? Du finns för mig, det vet jag. Jag litar så oerhört mycket på dig å vi har haft så mycket kul å jobbigt tillsammans. Har nå aldrig lärt känna nån så fort som dig. Jag finns här för dig, även om vi vore på andra sidan jorden lr i rymden. Älska.

Anna, du är min stjärna i mörkret! Du gör mig glad när jag är ledsen. Vi kan berätta allt för varandra å det är ett stort förtroende. Förståelse. Även du å jag har haft så mycket roligt å jobbigt tillsammans. Det måste man ha, det är riktig vänskap. Älska.  

Ni ska veta att ni betyder massor för mig å den här sommaren med er har varit helt underbar! Desamma gäller alla mina andra vänner, ni vet vilka ni är. :)

Hepp. Hepp.

Jag är så fruktansvärt trött. Vet inte om det beror på att det är lugnare, fast värre. Fast, hmm.. Annorlunda. Hade vant mig vid jobb-livet, nu börjar studentlivet igen. Å jag är trött. Snart ändras banan igen. Så de är lugnt. :P

Saknar er i Katrineholm redan. Men samtidigt är det skönt att vara tillbaka här. Att ha sitt eget.

Orkar inte dela tankar nu.

Hepp. Hepp.

Klev av tåget i Linköping idag. Det var fint. Jag har nog saknat det en hel del i alla fall. Känns som om jag bara varit borta över en helg när jag kom tillbaka hit, men när jag var hemma kändes de som om jag aldrig varit borta. Allt handlar om inställning. Jag brukar vara glad, jag vill vara glad. Men alltid är det något som skrapar å skrapar. Det gör en skör å till slut kommer man att brista, även jag. Sen finns det de å det som betyder så oerhört mycket å det är som plåster på såren. De läker. Även här handlar de mesta om inställning. Min egen inställning som jag tillsammans med ödet och miljön kan påverka.

Va underlig jag är när jag skriver. Hmm..

Lämnade in min cykel idag me, nu kan ja bromsa! Perfekt. Farligt å cykla annars. Haha. Men, men. Måste fixa lokal-bokningen, äta en macka å sova tidigt. I min egen säng! Underbart. Två månader sen. Yeah.

Hepp. Hepp.

Åker tillbaka till Linköping nu på morgonen. Snart. Fast det blir en mjukstart, för jag kommer tillbaka hit igen på torsdag. Fina Anna fyller 20 år, så på lördag blir det fest. Efter torsdag har jag en å en halv vecka ledigt innan skolan börjar. Underbara tid, då ska jag njuta av ledighet å mina underbara vänner. En resa till Stockholm ska i alla fall hinnas med.

Ångesten har jag för att sommaren har gått så fort, visserligen kan inte jag rå för det. Men det är de att jag inte har hunnit göra en massa saker som jag tänkte på att jag skulle hinna göra. Jag hade ju hela sommaren på mig. Har rent av inte haft nån tid å ingen lust, varje ledig tid från jobbet har jag festat lr umgåtts med vänner. Inte varit ensam mycket. Underbart.

Vore trevligt med sällskap på tåget. ;)

Hepp. Hepp.

Är det jag som ska förstå? Är det uppenbart eller bara osäkert. Var länge sen jag kände så här, om jag nånsin har känt det. Det är uppenbart underligt i alla fall. Vad ska jag säga, vad ska jag göra?

Det finns ändå mest bra saker med det hela. Du, du har hjälpt mig att gå vidare. Komma över det som varit. Även om det länge kommer att sitta djupt i mitt hjärta, så har jag ändå kommit vidare. En bra början. Önskar att det kunde fortsätta. Men jag orkar inte ett svek till. Borde förklara allting. Men vet inte hur jag ska säga, för vet inte hur det är. Även här - Uppenbart underligt.

Jag trodde att det skulle vara en pina att bo i Katrineholm två månader, å mer.. Hela sommaren. Men jag har trivts bra. Hur bra som helst. Jag har haft tiden. Jag behöver mer tid. Mer tid att smälta sommaren som fortfarande värmer i min själ. Som jag önskade - Den bästa sommaren i hela mitt liv. Hittills, det kommer flera. Underbart.

Hepp. Hepp.

Sista dagarna på jobbet nu. Bara tre dagar kvar, visserligen jobbiga, men jag måste ta vara på dem. Det finns inget som man egentligen får så mycket uppskattning av som människor. Fast hatet i världen är så stor. Huh å fy.

Blir lite öltält ikväll efter jobbet, måste passa på å vara social å träffa katrineholmare nu innan ja far tillbaka till Linköping igen. Fylle-chaffis får man blii, då har man anledning å va vaken fast man ska jobba 7 imorn bitti.. Haha.

Hepp. Hepp.

Dejtat Bella hela dagen. Började me fest igår. När vi vakna va vi seeega, sen blev de frukost å duscha å allt sådär. Romantisk middag me pizza i parken. Haha. Mata fåglar å grejs. Sen stan, kolla resa åt Bella å hennes karl. Åså handla lite grejs. Sen fara hemåt mig igen. Men då hände det -

Bella! Det luktar bränt! Jaaoo, fan de gör de. Nu börjar den väl snart ryka också. Bella! Den ryker.

Ojoj, tre killar fick kolla på fååården alias Pärlan. Två av tre sa att de gick å köra. Vilken rolig daag, har aldrig vart så trött å samtidigt skrattat så mycket. Skratt är bra träning har ja hört. :P Hehe. Sen for vi vidare till utomhus-bio i Stadsparken, filmen va inge bra så vi satt bara å snacka åså for vi hem me Pärlan. Hehe, Skojsa till de lite å sa Haallåå till en gubbe som cykla förbi när vi stod utanför å småsnacka. Haha. Typ som hej. Sen kom han ut från en trappuppgång å frågade om det var några problem, om bilen kanske var trasig. Haha. Nene, inga fel på Pärlan inte. Ajaj, eller bara fel, men de rullar. Å rules. I like.

Hur jag känner just nu - ? Frågetecken är det. Men ändå ser jag det positivt, vem vet vad som sker. Är det rätt så är det rätt. Det visar sig. Jag tror på mitt öde.

Hepp. Hepp.