Under Charlottes underligheter.

Nu kommer den. Det känns i hjärtat å i magen. Ska skriva om tentan från i våras i morgon. Huh, va hemskt. Jag är rädd att misslyckas igen. Typiskt. Har aldrig misslyckats i hela mitt liv när det gäller skola å shit. Men nu, huh. Jag vill inte. Men ah, måste vara positiv, jag vet att jag kan. Men när det gäller människor är jag mer en praktiker. Eller vad man ska säga. Möten med människor går inte att beskrivas med ord. Så är det bara. Svårt.

På något sätt är jag ändå lyckligt. Sommaren har gett mig så oerhört mycket. Mycket uppskattning av människor, både på jobbet å privat. Jag har insett vad som är viktigt för mig.

Bella, du flyttar till Umeå, snart.  Men vad gör avstånd? Du finns för mig, det vet jag. Jag litar så oerhört mycket på dig å vi har haft så mycket kul å jobbigt tillsammans. Har nå aldrig lärt känna nån så fort som dig. Jag finns här för dig, även om vi vore på andra sidan jorden lr i rymden. Älska.

Anna, du är min stjärna i mörkret! Du gör mig glad när jag är ledsen. Vi kan berätta allt för varandra å det är ett stort förtroende. Förståelse. Även du å jag har haft så mycket roligt å jobbigt tillsammans. Det måste man ha, det är riktig vänskap. Älska.  

Ni ska veta att ni betyder massor för mig å den här sommaren med er har varit helt underbar! Desamma gäller alla mina andra vänner, ni vet vilka ni är. :)

Hepp. Hepp.