Igen.
Jag har träffat nån, igen. Nån som gör mig glad. De kanske inte märks, men det känns inombords. Jag med mina brister, på en gång börjar ja tänka å tänka. Kan inte bara ta det som det är. Nu börjar jag inse att de är mitt fel, jag tror det. Måste våga lita främst på mig själv, åså andra. Jag tror det är de som de handlar om - min rädsla.
Det händer om å om igen. En dag i taget. Vill att de ska märkas, utan att man är jobbig. Ännu en gång - En dag i taget.
Hur ska jag få dig att förstå? När jag själv inte förstår.
Kommentarer:
Trackback