Under Charlottes underligheter.

Jag fick just ett telefonsamtal.

Från stadens lokala tidning.

Det var ett roligt samtal.

- Hej, det här är blabla från blabla-tidningen. Ringer jag olägligt?
- Hej, nejdå, det är ingen fara (suck, nu vill han sälja).
- Du kanske tittar på Antikrunda, så att jag stör? Jag ringde just en tant och hon tittade på det så hon hade inte tid.
- Haha, okej. Jo, jag tittar faktiskt på det (ursäkta att jag inte har så många tuffa kanaler), men det är ingen fara (men hallå, säg vad du vill).
- Jag ser här att du har tidningen och den börjar visst sjunga på sista versen.
- Ja, just det (eh, vilken oootrolig tidning, den kan till och med sjunga..)
- Nu kan ju du utnyttja din ungdom, du får tidningen för endast blabla kronor i månaden, den innebär eeendast 5 kronor om dagen och då dimper den ner i brevlådan varje dag.
- Ja, jo, just det (schysst jag kan utnyttja mig själv). Men, hmm.. (jävla tidning som väcker mig tidig varje morgon med en duns, för 5 kronor om dagen måste jag även släpa ut alla tidningar och slänga i papperinsamligen) Måste jag svara nu, jag ska nog tänka på saken. Jag har inte tänkt på det. (vad ska jag skylla på, det är ju lite pengar, men tidning är bara ett blädderex med töntiga skämt och oviktiga artiklar, mest..)
- Du måste ställa dig frågan - ger tidningen dig något? Får du något utbyte av den? Du kan tänka på det, så kan jag ringa dig igen i början av nästa vecka?
- Hmm, ja. (den väcker mig med ett ryck varje morgon, sen ligger den i min lägenhet tills jag måste bära ut alla igen) Ne. Det behövs nog inte. Det är väl lätt att beställa på internet eller bara ringa om jag vill ha den. Jag är ju van att ha den nu, så jag kanske saknar den när jag inte får den.
- Ja, man saknar ju inte kon förrän båset är tomt, så att säga.
- Ja, just det. Tack å hej.

Sammanfattningsvis - När jag saknar min ko, då ska jag ha lokaltidningen igen.